Klimakteriet.

Nicklas lägger barnen. Min bild av kvalitetstid ensam: äta korv och titta på SVT:s program Klimakteriet - det ska hända dig med.

Jag köpte ett test på apoteket, det var som ett graviditetstest, fast det skulle visa om jag var i klimakteriet. Det testade hormonnivåerna på något sätt. Det blev inte så tydliga streck, men jag läste resultatet som att jag inte var i klimakteriet. Men något är det.

Efter att vi fick Love fick jag, såsom jag ofta bloggade om, lite problem "downstairs". Jag menar med.....
.............................
... sköra slemhinnor.

Jag trodde att jag fått östrogenbrist på grund av amningen, för det kan man få. Men nu har jag inte ammat på över ett år och upplever ingen skillnad.

Jag har också lätt att bli plötsligt varm, speciellt när jag har mens. För mens, det har jag fortfarande, även om cyklerna har blivit kortare. Det är väl inte regelrätta vallningar, jag ställer mig inte i kylskåpet. Men något är det.

Som jag har förstått kan påbrå spela in i när klimakteriet kommer och nog finns det allt ett arv som pekar mot ett tidigare klimakterium.

Jag har alltid sett fram emot klimakteriet. Nej, själva resan igenom klimakteriet verkar såklart jobbig. Men jag har sett det som en fördel att ha gått igenom det tidigt. Jag har tänkt att jag KOMMER att gå igenom det tidigt och tyckt att det var nästan häftigt. Att slippa mens och pms och preventivmedel och bli fri.

Jag har aldrig tänkt att klimakteriet skulle föra med sig några negativa förändringar. Jag känner mig naiv. Efter att jag suttit och läst om det en kväll sa jag till Nicklas: "Att få klimakteriet tidigt är att bli gammal tidigt."

Det är just vad det är! Det räknas som tidigt klimakterium när man kommer in i klimakteriet innan 40 års ålder och den som gör det har dubbelt så hög risk för benskörhet, dubbelt så hög risk för depression och dubbelt så hög risk för hjärtinfarkt, stroke och hjärt- och kärlsjukdomar. Tidigt klimakterium kopplas också till en högre risk för demens och för tidigt död.

Jag blev så glad över att få veta att den som kommer in i klimakteriet tidigt alltid rekommenderas hormonbehandling som motverkar dessa risker. Fast jag är ju inte i klimakteriet än och jag fyller 40 i februari.

En sak var ju dock lite rolig. I programmet om klimakteriet sa någon vårdpersonal att "kvinnor i klimakteriet kan känna att de har gråten i halsen, de kan börja gråta av en reklam på TV". Jamen välkommen till mitt normaltillstånd. Det har jag dock aldrig sett som ett problem.

Bölar


Illustrerar det här med en bild på vegetarisk köttfärslimpa.


Kommentarer

L sa…
Googla förklimakteriet så hittar du liknande beskrivningar med t ex kortare cykler, försämrad temperaturreglering etc. Jag misstänker att jag är där själv, trots att jag inte är mer än 41. Inte helt upplyftande tanke.
Malin sa…
Men just det! Jag råkade faktiskt googla in mig på en beskrivning av förklimakteriet som stämde in på hur det är för mig. Men jag har blivit lite förvirrad, eftersom förklimakteriet verkar vara nånting många upplever och pratar om, men som vården menar inte "finns" som begrepp, om du fattar vad jag menar. Intressant då att det var så träffande!
Nej, att bli äldre och få tecken på det är verkligen både och. Såklart naturligt och yada yada, men inte nåt som jag gläds åt direkt.
L sa…
Det kanske inte finns enligt vården eller vetenskap men det verkar vara beprövad erfarenhet så att säga när en läser artiklar om det. Kanske är det som med annan "kvinnosjukvård": ett eftersatt område eftersom det just rört kvinnor? Ett livsskede är det definitivt.
Åldrandet i sig stör mig inte så mycket, jag trivs med att ha livserfarenhet, men kroppens kommande förfall känns väl inte toppen.
Usch vad negativ jag låter! Jag borde börja träna och sluta gnälla i stället. :-)