Klottrets grundbult.

Är inte det här ett av alla tiders vanligaste konstmotiv?

Den här kuken är nyklottrad. Den var ändå ovanligt snygg, den har ju ett djup i pungkulorna. 

När jag var liten och lärde mig stava samlade jag på ord jag kunde skriva. Det var bara korta ord, med två eller tre bokstäver. 

På en av lekplatserna i Sunderbyn hade någon klottrat ordet kuk. Såklart. Och när jag stavade mig fram genom det, k... uuuu k, jaha, det står kuk, så kommer jag inte ihåg att jag reagerade på något sätt förutom genom att notera att jag förstått ordet, att jag kunde läsa det. Jag visste att kuk betydde en snopp, men fick tydligen liksom inga konnotationer av ordet. Så jag travade hem till den lilla lekstugan vi hade på gården och satte mig och skrev en lista på alla ord jag kunde, där jag utan att värdera skrev upp ”kuk”. 

Det var när jag läste upp listan för mamma och bara ”jag kan skriva hej, hus, bil, ros, kuk” som jag fick klart för mig att jag inte hade behövt skriva upp det sista ordet.

Kommentarer