Lärandet.

Man ifrågasätter sig själv. Jag bråkade med någon och fick en glimt av hur jag kan se ut ur någon annans perspektiv. Dryg och sur. Skittaskig. Glättig och korrekt på Instagram.

Det känns okej. Jag har sagt förlåt och försökt förklara. Jag har lärt mig nåt jätteviktigt. Det är att om jag blir sårad av någon så ska jag låta det komma fram direkt. Om jag blir sårad, men inte säger nåt och personen som sårade mig inte ens fattar någonting så kommer jag att vara otroligt konstig, avvaktande och reserverad mot den. Det kan pågå i flera år och vad personen tänker då är VARFÖR ÄR MALIN SÅ DRYG OCH SUR MOT MIG?
Att inte säga något gör att man själv förvandlas till den himla idioten som sårar folk.

Jag är i alla fall stolt över min förmåga att säga förlåt och äga när jag har gjort nåt fel. Enda och bästa sättet för mig att gå vidare och känna mig fri.

Tittar och ifrågasätter de gulliga bilderna på garnkorgar och fruktskålar på min blogg. På mina försiktiga bilder på Instagram, försiktiga på så sätt att jag censurerar fulhet, flams och trams. Förutom i serierna, där baksidorna kommer fram. Vad skönt att jag har dem.

Det är hemskt att bli avslöjad med att ha varit en riktig jävla idiot, även om man inte kommer ihåg det själv.

Det var ironiskt att det här kom fram i samband med en himla stilutmaning som jag gör på Instagram nu.

Teman: monokromt, t-shirt, mönstermix och trotjänaren.

Kommentarer

Lina/sockerapa sa…
Tycker det är så fint och en så bra egenskap att kunna säga förlåt på riktigt! Känner så många som e så kassa på det och alltid hamnar i världens försvarsläge och fäktar sig blå med armarna för att rättfärdiga det som de gjorde fel, det är fan en dryg egenskap. (P.s fantastiska klär du har ju, bir glad!)
Malin sa…
Tack Lina! Blir så glad. Jag gillar dig. Viktigt att säga fick jag för mig nu. Det är så kul att följa dig genom alla sätt som finns och har funnits (blogg, stories). Tack för klädkomplimangen också! :D