Orolig och glad.


Jag jobbade hemma idag och tog en promenad på lunchen. Ljuset träffade valda delar av miljön. Den här november har varit ganska skonsam, vi har haft snö större delen av månaden, nåt som är ovanligt nu för tiden. Solen är inte uppe många timmar, men när den har varit det har det gnistrat. 

Jag mår både och. Har fortsatt att ifrågasätta mig själv efter bråket med min gamla bekanta förra veckan. Det är såklart nyttigt. Samtidigt kan jag känna mig frustrerad över att personlig utveckling inte är så självklar och spikrak som jag vill. Just när det kändes såhär var det väldigt fint att få bekräftelse från lite olika håll på att jag är omtyckt.

Det finns nån slags parallell här till läget i den yttre världen. Jag betraktar hur min hemstad är inne i någon slags vägval, där jag tycker att vi borde fortsätta framåt, mot öppenhet, hållbarhet och jämställdhet. Men där jag ser att det inte är välkommet och att stora delar av de som har möjlighet att avgöra hur det ska bli inte verkar vara redo för det nya. Jag hoppas att man ändå kan visa sig vara det. 

Jag fick däremot en riktigt boost i veckan av att träffa några underbara personer som har skapat trygga miljöer för unga tjejer och HBTQ-personer ute i verklighetens Luleå. Inte bara för att jag blev grymt inspirerad och imponerad av deras arbete, utan för att det finns så många som vill det här. De senaste åren har det byggts upp en grund och förväntan i Luleå om rättvisa i de här frågorna, och det känns bra.

Och så har Europaparlamentet utlyst klimatnödläge, samtidigt som forskningen visar att läget kring klimat och miljö är mer akut än man har trott. Jag blir både glad och orolig. Det går liksom inte att "välja glädje", det är hela tiden båda samtidigt. 



Kommentarer