Årets person.



Greta Thunberg har blivit utsedd till årets mest betydelsefulla person av tidningen Time. 

I en intervju säger hon att hon inte är en ledare, men det är hon. Hon är både den som leder oss och anledningen till att vi agerar, hon är den unga som vi vill skydda. Hon kombinerar detta.

När jag tittar på instagram är det fullt med otrevliga kommentarer mot Greta. Jag får en sån instinkt att ta hand om henne. 

Jag är rädd för hatet, som är enskilda människors elakheter. Jag hanterar det genom att analysera det. Ja, det beror på att folk får dåligt samvete. Och det skulle inte finnas något motstånd ifall inte klimatrörelsen verkligen hade makt. Men det är ändå enskilda människors elakheter och jag blir illa berörd av dem. 

Jag skriver en kommentar att jag känner sån värme för Greta och klimatrörelsen. Min känsla inför utnämningen och omslaget på Time är... stark. 

Du vet hennes tal i FN. How dare you-talet? Jag kände hur jag var en cell som radikaliserades. Jag tänker: varför vågar en 16-åring sånt som en himla 40-åring med utbildning och jobb och trygghet inte vågar? Jag har oroat mig osunt för klimatförändringarna sen jag var 26. Varför har jag inte gjort nåt? 

Jag ville bara skriva nåt om det här.

Kommentarer