Malin 40 år, åh nej.

Människor kan lära sig nästan hur många nya saker som helst. Man kan lära sig om ål, hur man syr en kimono och om hur man klipper sönder gener. 

I lördags fyllde jag 40. Det är overkligt. Ungdomen är över och jag behöver hantera det. Att ha en 40-årskris, vilket jag smakat på genom att lära mig om smink, verkar dock vara något av det roligaste man kan göra, så det ska jag definitivt ha. 

Jodå, jag önskar jag kunde vara sådär att ”ålder är bara en siffra”, men 40 känns jobbigt. Åren mellan 30 och 40 var för övrigt de mest ”liviga” i livet, om du förstår hur jag menar. De var vad jag typ definierar som liv. Vi fick barnen och flera omvälvande upplevelser. 

Det knäppa är att jag känner att min personliga utveckling bara fortsätter i en lika hög takt. Hur kan det gå ihop? Det är iallafall något som känns härligt. För att försonas med att jag är 40 tänker jag att jag är glad över den jag är nu och att man inte kan få erfarenheter utan att tiden samtidigt går. Jag kommer fortsätta att lära mig nytt. 






Jag blev jättefint firad. På morgonen väcktes jag med champagnefrukost, hembakade croissanter och presenter. Själva kalaset var en middag med min familj på Vilgot. Jag är grymt glad över allt de har gett mig, på 40-årsdagen och genom hela livet.

Avslutade kvällen med att se skräckfilm med Nicklas i soffan, precis som jag ville.

Kommentarer

L sa…
Grattis i efterskott fina Malin!
Nej, varken livet eller lärandet tar slut efter 40. Tur är väl det!