Fascister och pollinerande insekter.

Allt är så surrealistiskt. Jag med familj är fortfarande ute i samhället, men känslan är att det kan vända imorgon. Idag var jag och en vän med god handhygien på Café Symphonie och åt lunch. Jag frågade henne vad hon vill ha för samhälle efter det här.

Jag vet inte, men det är som att man börjar fundera på hur världen ska funka om vi ska fortsätta att göra saker i en lugnare takt. Vi ser väl framför oss att det kommer att bli en ekonomisk kris, sånt är ju jobbigt och brukar leda till att folk i högre grad blir fascister. Det är inte kul. Men vad kan vi lära oss av coronakrisen?

Min kompis sa att hon vill ha en global värld där vi går samman i viktiga frågor för mänskligheten. Kanske ett Sverige där vi har mindre privat sjukvård än idag och där vi har sett till att funktioner som är viktiga att kunna stötta och styra under en kris sköts av samhället.

Det var härliga tankar. Jag tänkte på hur coronakrisen gör det uppenbart för oss vilken tillgång det vore med mindre sårbarhet, mer lokal matproduktion, att slippa vara beroende av olja och gas från ickedemokratier. Att kunna producera sin egen energi, att ha ett längre tänk, förråd av sånt vi behöver och prioritera resorna och resurserna till det viktigaste.

Idag var det kommunfullmäktige. Min motion om gräsmattor togs inte upp som punkt eftersom kommunen beslutat att krympa mötet till absolut minimum. Vi hade bara tre punkter, som var rätt formella. Allt annat, debatter, frågor, förslag, sköts på framtiden. Man kan säga att vi har skjutit det politiska käbblet på framtiden. Och det är nog ganska bra just nu. Även om jag tror att det skulle vara bra med fler pollinerande insekter i Luleå även ur det aktuella perspektivet.


I lördags träffades vi allihop hos min syster. Barnen lekte och vi gjorde middag tillsammans. Jag klädde upp mig.

Kommentarer