När barnen skapar.

En gång när jag hade sorterat mina pennor efter färg visade jag upp ett njutigt foto av min arbetsbänk på internet. En annan kreativ förälder skrev att jag skulle få lov att sätta ett stort lås på dörren till arbetsrummet. 

Så blev det inte. När jag tecknar blir barnen ofta intresserade och vill vara med. Jag brukar själv föreslå att vi ska teckna eller måla och vara ganska generös med att låna ut mitt material. Jag tycker det är fint att ha det så. Men det ska jag ju säga, att det här med att skapa med barnen, det innebär ju inte att jag håller på att skapa något själv. 

Ska jag låta barnen måla? Eller hålla på med mina akvarellpennor som man kan doppa i vatten? Min roll då är enbart att övervaka, plocka upp pennkorkar, torka upp, hejda glas från att välta och förstås berömma deras konstverk.




Det är lite av en blandad känsla att se Love gå loss på tvååringens vis med min fina penna. Det liksom rycker i mig när han trycker pennan hårt mot akvarellpapperet, men jag har inte hjärta att hejda honom. Det finns nåt som känns så rätt med att ge barnen bra utrustning. Och min kärlek till deras konst är äkta.

Om några år kan jag kanske sitta och teckna tillsammans med dem.



Kommentarer