Om min prefrontala cortex.

Min 40-årskris har utvecklats från att handla om mitt utseende till mina livsmål och "meningen med livet". 

Det har alltid varit viktigt för mig att sträva mot mål. Utan det känns min tillvaro meningslös. Det kanske inte verkar så på mig, men så är det faktiskt. Att fylla 40 gjorde en underlig känsla aktuell, en slags svårighet att känna tydligt vilka val jag borde göra.

Jag funderade över det. Mellan 17 och 37 var mitt mål att bli serietecknare på heltid. Sen gav jag upp det målet. Jag skulle såklart vilja vara tecknare och konstnär, men jag mår inte bra av att sakna en trygg inkomst. 

Jag tror att det jag gör just nu i livet är att ta hand om barn. Varje gång jag ställs inför att minska på min trygga anställning till förmån för drömmar kommer såna faktorer upp. Det är viktigt att ha själva lönen just nu, men också alla förmåner som följer med den, som att kunna få ersättning när jag vabbar och en sjukpenning om något händer.

Jag tänker att jag ska vara lite snäll med mig själv och se att jag har prioriterat familjen senaste åren och att det inte gör något om jag inte åstadkommit något häftigt utanför den.

När det kommer till föräldraskapet har jag ganska länge haft ett mål om att bli en bättre mamma. Kommer du ihåg när jag gjorde personlighetstestet enligt femfaktorteorin? Nej kanske inte, eftersom jag omedelbart tog ner det inlägget för att jag skulle på en jobbintervju. Testet visade nämligen att jag var "easily upset, even by what most people consider the normal demands of living". Det är ett omdöme jag fortfarande blir helt full i skratt av.

Men det är sant, den här känsligheten gör att jag har svårt att hantera stressiga vardagssituationer. Sånt uppstår ju ofta kring barnen, när jag ska lägga dem, lämna dem på förskolan och så vidare. Härom natten pratade jag och N om det. Jag behövde bolla för att hitta nya grepp att jobba med mig själv. Han satte fingret på att jag behöver få bättre impulskontroll. 

Jag googlade och fick reda på följande. Impulskontroll är en funktion i prefrontala cortex. Men under stress stängs prefrontala cortex av och impulskontrollen försvinner. Jag förstod ett samband. Jag blir lätt stressad, till exempel av att klä på motvilliga barn. Vid stress stängs min prefrontala cortex av och då försvinner min impulskontroll.

Men hur kan jag öva upp impulskontrollen då? Jag forskade efter lösningar och övningar. Det visar sig att ett sätt är via meditationer av olika slag. Till exempel mindfulness, vilket är ett begrepp som behöver rebrandas, men som oavsett sina konnotationer har en vetenskapligt bevisad effekt. 

Vad ville jag komma fram till med det här? Jo, jag har börjat med att göra mindfulnessövningar. Jag har också kommit på att jag vill skoja. Det är min lilla riktning i livet just nu.

Kommentarer