Naturens under och vidunder.

Jag gick på en ensam promenad och hamnade i ett hav och en skog av rallarrosor. Det var så vackert att jag blev lycklig. Kommunen har låtit en del ängar och områden växa i år, vilket såklart är superbra och jag hoppas det är något som fortsätter. Det är sån enorm skillnad att ströva över en kulle med ängsblommor och fjärilar jämfört med en nedklippt gräsmatta. Ja, jag kan bara inte fatta varför man är så tokig i att klippa ner alla ängar i vanliga fall. 


Okej, nu måste jag tyvärr förstöra naturhyllningen genom att berätta om en grej jag såg när jag satt under ett träd och filosoferade över naturens under, det vill säga instagrammade om rallarrosor. Jag såg en udda blomma som vajade i det rosa havet. Den var kraftigare och hade en större krona, jaha, är det nån slags tistel, tänkte jag. Men nä, det var:

En helt STÖRD rallarros. 


Här ser du mutanten, om jag är lite snäll och inte bara skriker rätt ut kan jag kalla den för en "super-rallarros". För perspektiv var god jämför den med alla standardexemplar som den omges av. 


Titta, på, dens, STJÄLK! 
Den är...
En vanlig rallarros har ju bara en vanlig.... 
Du ser på bilden hur stjälkarna brukar se ut och så ser du MONSTRET jag håller i. Eftersom den är så mycket grövre har den också sprutat ut typ tusen gånger fler blommor och blad än en vanlig rallarros, vilket jag fann illavarslande.



Tog med familjen för att kolla på detta Hertsöns nya utsiktsmål senare och barnen ba "wow, va coolt". Detta var skönt, då jag kände att någon annan verkligen, verkligen också behövde se den. Och det var ju  bra att min familj tyckte blomman var cool och inte kände omotiverad SKRÄCK samt att de ville gömma sig för blomman. 

Hur känner du inför Superrallarrosen? Skriv till jourhavandepsykolog@trams.se, alla svar behandlas konfidentiellt av en terapeut med huvudet på sned, puss och kram. 

Kommentarer