Inre monolog.

 Hej bloggen!

Idag kändes det kämpigt med livspusslet igen. Du vet på grund av corona så ska förkylda barn som inte testas för covid vara hemma i 7 dagar nu (iallafall här) innan de kan komma tillbaka till skolan. 

Efter att jag och Charlie haft den förkylning då vi faktiskt testade oss så blev C ganska direkt sjuk igen. Då ville hon inte testa sig, vilket jag förstår. Så jag och Nicklas turades om att vara hemma med henne. 

Vi kan ju delvis jobba när vi är hemma med C, men vi kan liksom inte bara lämna henne vind för våg utan någon skolgång eller uppsikt. Så vi hade hemskola halva dagarna. 

Sen fick vi komma ut i samhället igen och då hade jag samlat på mig mycket ogjort jobb. Nu har jag snart lagt ner två veckor på att beta av det. Under den tiden har jag inte hunnit med politiken, så då har den samlats på hög istället.

Jag vet ju hur jag inte alls trivs med stress. Det är inte bara en trivselfråga heller. Jag håller liksom inte för stress, eller, det gör ju ingen. Idag märkte jag hur trögt det gick att jobba, jag fastnade i uppgifter. 

Jaja. 

Jag hade tänkt att jag skulle ägna mig åt något jag tycker är ROLIGT också under den här perioden, jag har tänkt unna mig att vara lite öppen och blogga varje dag om hur det känns med saker.

Jag vet att det kan verka som att jag hänger upp mig på hur jag mår, det kanske är för att såna här inlägg är så bra utlopp för mig. Och då får det väl vara så.

Nästa vecka är det kommunfullmäktige i tre dagar och jag kommer vara med på två av dem, måndag och tisdag. Norrbotten har fått särskilda coronarestriktioner. Vi gör kommunfullmäktige på Teams. Det känns bra. Men på måndag tar vi upp vårt avbrutna budgetfullmäktige och jag känner en viss spänning. Att berätta om vårt eget förslag är en sak. Men kommer någon att hoppa på oss för något vi föreslår? Vad är det jag bör säga och uppmärksamma om andras förslag? Borde jag hoppa på nån? Sånt faller ju inte naturligt för mig.

På fredag ska jag kolla över hur det känns kring detta och förbereda mig. Få fram nån klar tanke.

För övrigt hade jag precis bokat in en after work som jag var riktigt glad över när andra vågen föll över Norrbotten och vi fick nya råd; att inte umgås med någon utanför hushållet. Ja, jag VAR ledsen en stund, innan perspektivet skiftade. Såklart gör vi det vi kan nu. Det är november och det passar faktiskt ganska bra med några veckor av att ligga hemma i en kokong. 

Lägg till bildtext
Jag hade ej på Teams-kameran idag.


Kommentarer