People have the power.

Tänk att den till slut har kommit, valdagen i USA. Nu tar man inte ut något i förskott.

Det både går att förstå och går inte att förstå hur så många amerikaner kan välja Trump. Jag förstår mig på logiken hos de som lämnats utanför och som faktiskt bara har mötts av ett etablissemang som lovat sånt de aldrig har kunnat hålla, människor som har svikits. Men alla ”vanliga”. Något mysigt äldre par i en förort. Kristna kvinnor med värderingar. Folk som låter skattepolitiken vara viktigare än att Trump är en antidemokrat. Den biten har alltid skuggat allt annat för mig, det är så skrämmande hur han river ner demokratin. 

Det är så otroligt sorgligt att det ändå ligger såpass lika som det gör mellan Trump och Biden just nu. 
Jaja. Såg på instagram hur Patti Smith stod på gatan och sjöng sin låt People have the power och uppmanade folk att rösta. Det var fint.

Förra veckan använde jag min tjänstledighet till att ha lite höstlov med barnen. Jag och Charlie blev sjuka. Inte bara ”symptom” den här gången, utan sjuka på riktigt. Så vi gick och tog ett covidtest. Det var i torsdags och vi har inte fått något svar än. 

Men själva provet alltså. Under timmen vi köade utomhus hann jag fundera på hur det kan komma sig att man kan hålla anförande i fullmäktige eller ta emot ryggmärgsbedövning och ändå vara rädd för att få en TOPS I NÄSAN. 
Det var faktiskt inte så kul att få den där topsen i näsan, men det blev gjort iallafall. Idag mår jag bra och jobbar hemifrån.

Kommentarer