Brunsås.

Jag gillar brunsås. När Nicklas bad mig räkna upp mina måsten på julbordet var det gravad lax, sill och brunsås. Sen följde såklart en diskussion om ifall brunsås ens är julmat, men jag tyckte det. Vi fyra firade julafton själva i all enkelhet och Nicklas lagade brunsås till mig.

Nu har vi jullov. Jag behöver återhämta mig. I förrgår var båda barnen en utmaning. Jag ville göra en utflykt under de ljusa timmarna, men Charlie vägrade. Till sist lät vi henne vara hemma medan vi övriga åkte iväg. 

Vi cyklade till miljögården. Den är stängd nu och man har monterat ner lite av fållorna för djur och sånt. Jag hade bara med en kall matsäck och kaffetermos, jag tänkte att det blev lättare att slippa göra upp eld, men det var kanske lite misstag ändå för jag började frysa. 

Jag åt julskinka ur en låda medan Love sprang omkring med Nicklas och upptäckte omgivningen. Han blir så glad för nästan vilka upplevelser som helst. En spång, en bro eller ett skåp. En stuga. En dörr. 
 
Vi tänkte att Love bör sluta sova på dagen, så när det närmar sig middagstid är han rätt trött. Dessutom är han tre och håller på pröva en massa, är olydig, vägrar äta och allt möjligt. Små saker blir stora och det kan bli kämpigt.

Charlie är också i en känslig fas. Ibland arg som en tonåring, men samtidigt orolig. Jag lagade middag den dan, julrester. Köttbullar, uppstekt potatis och grönkål med vitlök. 

Jag tyckte tyvärr att jag misslyckats med den enkla maten. Barnen hade ätit för lite under dan och var gnälliga. När jag ätit upp hälften av min mat insåg jag att jag hade glömt att ta fram brunsås. Jag började då gråta över brunsåsen.

Charlie började gråta för att jag grät. Love strök på mig och sa att det inte är så farligt. Nicklas hämtade brunsås.

Kommentarer