Love är tre år och fyra månader.

Det är bedårande att han kallar sitt favoritprogram för Snurfarna. 

I veckan när jag kom till förskolan var han upprörd för att han inte fick vara i ett förråd där inne. Han grät och var arg. Men så kom han på en tröst och lösning för sig själv, han sa till mig: ”jag vill åka hem och se på snurfarna och ha en tutte och hålla handen”. Vi gjorde absolut så.

Han kallar banan för ”spanan” och ketchup för ”keppsos”.

Härom kvällen när jag satt i Charlies rum kom han in för att säga godnatt. Han hade på sig en pyjamas med kortbyxor, småsprang med studsiga steg och gav mig en av sina fina kramar.

En morgon när Nicklas hade lämnat barnen såg jag spåren efter Love i snön på uppfarten. Såna små och täta fotspår, för att han gått så försiktigt mellan dörren och garageporten. Jag kände ömhet.

Kommentarer

It's a pretty sweet story. Thank you for seeing this and experiencing the same emotions