Jag vill leka.

Jag känner hur snabbt insikter vittrar bort, men jag vill inte glömma det här.

”Jag har tänkt att det är så mycket jag behöver prioritera bort. Att ledighet, tid eller lust inte kommer finnas för mig, för att jag ska göra annat i ett par år.” Så skrev jag.

Jag tänker på pengar, att försäkringskassan inte har beslutat om jag ska få sjukpenning. På en semester där vi kanske måste vända på slantarna. Men det finns en viktig fråga som jag måste svara på: finns det möjlighet för mig att ha ett liv med ledighet, tid och lust?

Så fort energimängden ökar märker jag hur jag vill inteckna den. Och jag tänker på hur tryggt och praktiskt det vore att gå tillbaka till den heltid som samhället och alla dess system är byggda efter. 

Men det liv jag lever från och med nu ska rymmas väl inom min energibudget. Allt jobb, politik, aktivism, barn, hemmafix, det oväntade. Jag vill ha rimlighet. Jag vill aldrig mer dansa på gränsen.

Kommentarer