Delta i relationsbygget.

Okej, triggervarning för generaliseringar om män.

Så sjuk grej om ”killar”.

Du vet den här klassiska grejen när man har sina första kärleksrelationer med nån kille och så är man själv liksom naturlig med att visa att man tycker om honom och så ger han liksom inget motsvarande tillbaka. Du vet. Och så blir det till en grej i relationen. Och man bara ”tycker du om mig?” Och han ba ”ja” och man ba ”men jag vill inte behöva fråga dig för att få veta hur du känner, kan du inte berätta det självmant för mig?” Och han ba, detta: ”jag tycker om dig och jag säger till om det förändras.” Sån sjuk grej att man ska gå genom hela relationen utan bekräftelse eller ömhetsbevis eller uppskattning tills han en dag berättar att ”nä, jag har nu slutat va kär i dig. Hejdå”

Men då blev det ju aldrig, för man gjorde ju själv slut med honom på grund av vad jag i vuxen ålder förstår är en oförmåga att bidra till grundläggande bygge i relationen. Cheesus 

Tycker ändå att det här i olika former går igen på många håll och att det är en sån ledsam brist i pojkars uppväxt (generellt) att det som rör känslor ska läggas åt sidan. Ömhet, att vårda och visa kärlek osv. Det måste ju bli en sån chockstart när man kommer ut i vuxna relationer och ska börja lära sig såna färdigheter nästan från noll. Ett kunskapsglapp som orsakar onödig frustration och olycka.


Idag är det soligt.

Kommentarer