Det inre ”lugnet”.

Angående filmen i mitt förra inlägg så visar den hundra procent ljug, om någon undrade. Alltså jag har mediterat hundra dagar i rad, men har tyvärr inte uppnått inre lugn eller fullständig lycka, blev bara så sugen på att tramsa till det.

Men meditationen har gett mig nåt! Till exempel: viktiga, läkande pauser. Lättare att släppa saker. En vänligare inställning till mig själv och en skön trygghet.

Detta innebär tyvärr i nuläget att frustrationen ändå väller över ibland. Som igår på altanen med barnen när jag höll en smältande glass i varje hand medan ett yngre barn visade sig begå en bajsning i brallan. Eller imorse när en större avkomma åt en äggmacka med hela kroppen och jag fick tvätta bort kaviar ur pannan på henne efteråt. 

Åh stackars barn, jag känner så mycket med dem efteråt. De söta med sina glassar och rumpor och äggmackor. Såklart jobbar jag vidare för deras skull (och min egen såklart).