Den ständiga krishanteringen med småbarn.

 Det här var ett tag sen, men ett exempel på... LIVET. Jag höll på att laga middag och Nicklas ba, går det bra om jag åker till affären en stund? Jadå, sa jag. Han åkte. Strax efter kom Love till mig och förklarade att allting på Charlies skrivbord "satt fast". Först sa jag bara att jag får titta på det senare, men han kom tillbaka igen och verkade angelägen. Det visade sig att en flaska lim utan kork hade vält och limmet hade runnit ut i en röra av papper, anteckningsböcker och skrot på Charlies skrivbord. Medan maten stod på spisen försökte jag röja upp det värsta. När jag efter det försökte göra färdigt maten skedde ett brak och Love började gråta. Love hade då ramlat i matsalen och slagit hakan så han fick ett märke. Jag tröstade och plåstrade om honom.

Haha alltså herregud, det här med att ständiga små kriser är normalt under småbarnsåren! Det är så mycket som är härligt med att ha små barn, men det är så skönt när de blir större och man kan få mer grepp om tillvaron. 

Idag är det höst. Vi har haft en varm och fin sommar, som verkar vara slut nu. Hösten är underbar på många vis, men det är ändå en deppig känsla. Jag får så mycket glädje av vår trädgård till exempel, älskar att se saker växa och utvecklas. Nu är ganska mycket skördat och det är helt enkelt den perioden när växterna ska dö. 



Kommentarer