Fasadbyte och jämställdhet.

 Fasaden på vårt garage har behövt bytas länge och arbetet har tagit sin tid. Vi gjorde de första två sidorna när jag hade Love i magen. Det var alltså fyra år sen. Efter det har livet ruschat på. I år blev de två sista sidorna äntligen färdiga, med hjälp från min familj.

Huvudsakligen har Nicklas byggt och jag har målat och tagit hand om barn. Jag vill skicka ett jättestort bloggtack till mamma, pappa och syrran för hjälp med måleri, barnvaktande, skräpröjning, sågning och spikning.

Bakom Love syns garaget med den ursprungliga fasaden och brädorna som fått ett första varv med lasyr av mig och mamma.

Rivning.

Vindpapp och läkt!


Den nya fasaden kommer upp.

Efter ett sista varv med färg, installation av laddbox och ny hängränna.

Färdigt! OH SÅ FINT!

Åtta semesterdagar ägnades åt garageprojektet. Jag tycker ändå det är viktigt hur mycket tid ett sånt här projekt tar i anspråk. För visst är det väl ändå en rejäl chunk av ledigheten som går åt. Inte är det underligt att jag har velat skjuta fram fasadrenoveringen de senaste somrarna. Men nu är den gjord och vi behöver inte tänka mer på den.

En annan intressant grej rör mitt och Nicklas jämställdhetsarbete. Efter att vi gjorde checklistan och kollade av vem som har ansvar för vad och vem som har mest på sitt bord tänkte jag på hur annorlunda jag, kanske vi båda, tänker kring såna här projekt. Jag har ju som bekant inget intresse av att lära mig om snickerier. Måla gör jag gärna, men det tar emot något väldigt att lära mig om byggen och sånt. Därför har vi inte rört vår könstypiska uppdelning i frågan. 

Vad jag märkte den här gången är att vi är så medvetna om att "ta hand om barn" är ett lika viktigt arbete som att spika fasadpanel. Medan Nicklas har jobbat med garaget har jag fixat måltider, skött hushållsarbetet, skött Ls behandlingar och gjort utflykter till exempel. Det kanske mest var en känsla inom mig, en trygghet. Vi vet båda två vad projektet innebär och varför vi båda blir trötta vid dagens slut. Vi vet båda två vilka insatser den andra har gjort.

Efter checklistan har jag och Nicklas haft en egen lista där vi fyller i vem som gör vad och hur ofta inom olika områden som vi valde ut. I juli gick vi ut och käkade och pratade om vad vi kommit fram till med hjälp av detta. Vi sållade och valde ut de områden som kändes viktiga för oss båda att få förändring i. Det blev sex områden: förvaring, barnstyrd tid (umgås med barnen), vård av barn, bilrelaterat, vårdkontakter och egentid. Vi kom på sätt att komma framåt i de olika områdena. Vi bestämde att kolla på det igen i september. Vi testar oss fram!

 Jag är så glad över att grunden finns, vi vill båda jobba för förändring.

Kommentarer