Om ofrivilliga fasader.

 Jag har tänkt en del.

Men just nu fick jag bara lust att blogga. Jag är nu tillbaka i en period då jag agerar för att skapa hållbarhet i mitt eget liv, att jag ska kunna räcka under hela livet. 

Jag förlåter mig själv för:

att shoppa massa kläder och skor.

att skrolla jättelänge på instagram.

att äta för mycket godsaker.

att dricka fyra glas vin på en och samma kväll.

Det är sånt som blir när man omedvetet letar luckor, fickor av nåt lustfyllt. Ingen dog av det beteendet. 

Jag har tänkt på det här med instagram, jag blir så himla förvånad över hur "lurade" andra blir av att man visa fina bilder av roliga saker. Som att allt i livet är bra då. Du vet. Nu är inte mitt liv nån kris eller så, men. Jag minns när Love skulle göra sin stora operation för ett par år sen och det var jättetufft. Vi tog oss igenom det med humor, att stötta varann, att fokusera på Love och att hitta kraft i saker som liknade något normalt, som till exempel besök i en park och att C fick leka i ett bollhav som fanns på sjukhuset. Bollhavet och parken visade jag på instagram. Efteråt sa en kollega att vi såg ut att ha haft en skön semester. 

Kanske man borde visa mer av annat, då? Jag minns att jag följde en tjej som var utmattad, det här kanske jag har skrivit förut, ursäkta isåfall. Det var innan jag själv hade några liknande problem och jag minns att jag funderade på hur hon kunde vara sjuk, hon som orkade hålla på så mycket med sociala medier. Tills en dag när hon sa i en story att "nu är det dags för mig att gå och sova så jag orkar hämta barnen sen". 

Det man inte orkar visa kommer ju såklart inte med på instagram, om någon sover av utmattning så kan den inte instagramma samtidigt. Kanske det borde det? Nä. Vet du vad. Folk får bara skärpa sig istället. Alla måste vi få göra det som ger lust. Lägga energin på det vi njuter av. 





Kommentarer