Kära dagbok!

 




Den första frosten kom i förra veckan. Under dagen rasslade höstlöven ner från pilen och rönnhäcken. Jag antar att växterna verkligen fått en signal av kylan. Senare samma dag kom regnet. Jag cyklade och hämtade barnen. Var hittar men ett regnställ med rymlig regnkappa och byxor? Det funkar inte med de där slimmade regnställen med jacka-byxa för mig. Eller, slimmade. Jag behöver kunna ha mina vanliga kläder under. Jag tänker skaffa mig något jag aldrig investerat i, funktionskläder!! Kläder som fungerar i vårt nya norrbottniska klimat om man vill cykla i snö och slask. Det känns upphetsande.


För ett tag sen köpte Charlie ett pysselskrin där det ingick broderitråd. Jag har lånat det och lappat nötta knän på Loves byxor. Det är så ROLIGT. Man kan göra så charmiga lappar med mönster av streck och kors. Jag är verkligen inte duktig på det här, men mår så gött av att hålla på med det. Sen är det ju bra att en byxa kan få ett längre liv också. 


Jag vet inte, men blir växter "knäppa" om man driver upp dem på fel årstid? Jag hade ju svårt att skiljas från sommaren, så när frön spontant har börjat gro inuti ärtskidor, äpple och tomat har jag sått dem. Plantorna växer under växtbelysningen och vi har fått ärtskidor i oktober. Äppelträdet har jag en ambition att plantera ut så småningom. 


Mer väder: vi har även fått snö. På helgen var Nicklas på svensexa och jag och barnen fick åka på amerikansk afton. Det var inget mindre än releasefest för mina föräldrars fotoböcker om sin USA-resa som ägde rum för tio år sedan. Vi fick munkar, Coca-Cola och hamburgare och mamma och pappa hade jeansskjorta och scarfs med amerikanska flaggan. Så rätt! Självklart ska det firas och självklart är deras månadslånga resa i USA ett minne för livet och ingen liten grej. Jag tycker också det är oerhört gulligt att fotoböckerna tog tio år att värka fram.


Söndag var städdag. Jag står här och tittar kärleksfullt på Charlies garnkorg. Hon har blivit så inne på att sticka och virka. Det är supermysigt.


Jag tyckte den här artikeln igår verkade träffande. Men jag både håller med och inte. När jag testade en ny ljudboksapp gav den mig notiser i stil med "bra jobbat" och "dagens läsmål uppnått". Jag blev irriterad, läsningen är och har alltid varit enbart ett nöje för mig, nåt jag snarare kan fly till än behöver peppa mig att göra. Där finns ingen prestation. Däremot har jag fått ut mycket av att göra meditationer via en app som håller räkningen på sessioner och dagar och som skickar meddelanden till mig ibland. "Du har mediterat 6 dagar i rad. Bra jobbat!"


Igår vid lunch kände jag mig så himla glad och lättad, en tung uppgift kändes avklarad, solen strålade och jag kom på att det fanns ett nytt avsnitt av Flashback Forever!!


Igår på kvällen var Nicklas på rollspel. Jag gjorde en vackert rosa trolldeg och degade tillsammans med barnen. Vi brände några verk i ugnen. På bilden visar jag upp en snygg ros medan man tydligt ser hur Love hotar att förstöra en av Charlies vackra konstverk.