Kära dagbok!

Idag blev jag plötsligt irriterad när jag tänkte på krislådor. Myndigheterna har väl sagt att man ska ha mat i krislådan som räcker i några dagar, tänkte jag.

Men, vem har inte mat i sitt vanliga skafferi så det räcker i några enstaka dagar? Jag behöver väl inte lägga ett paket nudlar och makrillfiléer i tomatsås i en speciell låda i förrådet, heller. Mat finns ju hemma hos de flesta som inte lever under fattigdomsgränsen.

Sen googlade jag på det och det visar sig att myndigheterna inte heller menar att lägga mat i en låda, utan föreslår att man kan ha hemma lite extra av sånt som håller länge, i sitt vanliga skafferi.
Så det var den illa riktade ilskan.

Det finns förresten en del krismatlådor som saluförs med avancerade frystorkade portionsrätter som kostar ganska mycket pengar. Jag rekommenderar att skita i det och satsa på pasta. Pasta håller i trettio år utan vidare. Om du har hemma krossade tomater också så kan du koka den utan vatten. 

Jag hade tänkt skriva lite om vad vi gjort i helgen men blev så trött nu.

Vi har städat! Det är så mysigt hemma nu.


Hälften av dessa mysdjur är nu bortskänkta. Men oroa dig inte, det var rätt djur som stannade kvar.


Jag tyckte det skulle kännas så mäktigt om jag lyckades laga vår cykels trasiga växlar. Men jag kunde inte. Jag får googla vidare en annan dag.


Jag har köpt ett otroligt sött vitrinskåp och mikroskopiskt fika till ”barnen”.


Ursäkta, men jag har för första gången lyckats rita en hund. Jag är 41 och serietecknare. Vid tidigare försök  har man inte ens kunnat se vad det är för djur. 



Vi hade minsann planerat ett litet arbetsläger här hemma i helgen. Och jag är stolt över allt vi gjorde, fastän vi inte kunde kryssa allt på listan. Utöver listade punkter har vi även lekt och vilat.