Badbomber, baciller och älgar.

 Jag vaknade i Loves säng på måndagen. Love kändes varm och visade sig ha feber. Kort senare inleddes en magsjuka som jag vill beskriva som mycket intensiv. 

Förra veckan gick Charlie för första gången till stan med några kompisar, utan vuxna. Hon köpte en badbomb med namnet Intergalactic. Igår på kvällen spolade vi upp ett bad och tog lyckligt del av hur badbomben fräste omkring och bildade mönster i glittrande rosa och djupblått i vattnet. 

Love som mådde bättre ville hoppa i det sagolika vattnet när Charlie badat färdigt. Jag satt på toalocket medan han badade med tusen badleksaker, de färgglada babblarna, Diamantmannen, apan Bombo och många fler flöt omkring i det blåa.

Efter barnens bad gick jag på en mikropromenad. Det är en grej jag ibland gör, när jag inte orkar med en riktig promenad, vilket jag sällan gör numera, på grund av att jag blivit så lat och svag. Jag gick till pulkbacken, upp för den och ner igen. Vände sedan hemåt. Det är ett sätt att få lite frisk luft och få upp pulsen en liten stund.

Det var mörkt och snön glittrade som Charlies badvatten i gatlyktornas ljus. Jag såg två former på vår tomt och funderade på vad det var. Formen närmast mig reste sig. Det var en av två älgar som låg i snön bakom vårt hus. Jag märkte att jag var liten jämfört med det stora djuret som tittade på mig och jag blev rädd. Samtidigt kände jag mig riktigt hedrad att att älgarna kommit på besök hos oss. Jag backade och tog en omväg hem.

Sen stod vi inne i huset och tittade ut på älgarna, som tuggade på våra buskar. Barnen tappade snart intresset och fortsatte titta på My Little Pony, men jag tittade ut på en lokal variant av den stora älgvandringen.

På morgonen var älgarna borta. Spåren visade att de tagit en tur till framsidan och smakat på äppelträdet innan de gick.