God morgon bloggen!

Det är fredag och jag har haft en alldeles för rolig vecka. Det har varit roligt på jobbet, i fritiden och i politiken och därför är jag jättetrött. 

I tisdags fyllde jag år. 42. Jag väcktes av Nicklas och Charlie som sjöng för mig och jag fick mycket fina presenter som C hade virkat. 

Alltså. Jag måste visa lite saker som hon har skapat senaste tiden. 


En extremt kreativ väst som jag älskar. 

Eldsjal i process.

Jag sa till Charlie att 42 känns som en perfekt ålder. Jag är klokare än förr samtidigt som jag har orken kvar. Ett oerhört tantigt uttalande, vilket såklart ligger i ålderns natur.

Högst upp på önskelistan stod att bli bjuden på mat av min familj och det fick jag. På Gusto direkt efter jobbet. Tack alla.

Sen blev det onsdag, en jobbdag full av tänkiga möten och på kvällen var jag själv med barnen samtidigt som jag försökte tvätta kläder och jobba med valberedningen för oss i miljöpartiet i Luleå. Det är ju valår och jag är en av valberedarna som ska hitta kandidater till styrelsen och valsedeln. Jag har fått ha ett par fina samtal med olika människor, samtidigt är det stressande att försöka få ihop pusslet under tidspress. 

På torsdagen hade vi fått ihop färdiga listor med förslag till alla poster och jag var jättenöjd. Hade dock glömt att det var styrelsemöte på kvällen. Det var intensivt på jobbet och jag fick huvudvärk. Kvällsmötet var kul, det är alltid roligt att träffa gänget. 

Samtidigt gjorde det mig supertrött. Jag kom hem 21.40 och behövde varva ner och landa i soffan med N. Jag drack ett rejält glas valpolicella ripasso mezzo monte (tack mamma och pappa ♥) och sen hade vi nån slags terapistund då jag gick igenom hela känsloregistret från ilska till extas. Det var bra, men jag somnade för sent igen.

Nu är det en obokad fredag som inleds med huvudvärk. Så otroligt skönt med en tom kalender. Jag jobbar hemifrån. 

Om ungefär en vecka slutar jag som gruppledare. Det känns väldigt rätt av alla skäl, Evelina som ska ta över efter mig är rätt för uppdraget och jag släpper något som bidrog till ohälsa. Samtidigt märker jag hur förväntningarna på mitt vanliga jobb är höga på vilka ytterligare projekt jag ska ta på mig och hantera nu när jag får mer tid där. Långt mer än vad tiden motsvarar.

Jag känner mig lite översvämmad just nu och lite skör på något vis över att vara "jobbig" och säga nej till det som inte ryms. Vill varken det eller att inte leva upp till förväntningar osv osv. Självklart ska jag ta tag i det här, men känslor är feelings.