Hjärnan och magen.

 Jag var med jobbet på en teambuilding och vi skulle åka berg- och dalbana. Alla satte sig i vagnarna och spände fast sig, och det gjorde jag med, trodde jag. Men när berg- och dalbanan skulle starta insåg jag att jag hamnat mellan två vagnar. Jag satt inte i någonting, men hann inte ta mig därifrån innan berg- och dalbanan åkte igång. Jag grep tag i en vajer och åkte med på detta sätt medan jag höll i mig för glatta livet. Jag var så himla rädd, men när jag märkte att jag klarade att hålla fast mig började jag skratta.

Ja, det där var alltså en DRÖM. 

Jag har haft en del problem med magen senaste tiden och i förra veckan bröt det ut i mer handikappande former. Jag har länge längtat efter att få använda begreppet kronisk diarré i den här bloggen och äntligen är vi där. Jag håller på att reda ut om det finns nån fysisk orsak, men det känns också rimligt att det handlar om själen.

En bok jag verkligen vill tipsa om är Autisterna - om kvinnor på spektrat av Clara Törnvall. Den handlar som titeln antyder om kvinnor med autism. Men den är intressant för alla. 

Jag lyssnade på den för några veckor sen och den gav mig mycket att tänka på. Det fanns mycket jag inte kände till om autism och speciellt autism hos kvinnor. Till exempel kring de specialintressen som kvinnor på spektrat har, som tydligen ofta rör sig kring kreativa aktiviteter. Som handarbete, teckning eller måleri. 

Men jag blev också lite tagen av hur väl jag kände igen mig i vissa andra drag. Att på ett handikappande sätt sakna lokalsinne, så pass att det försvårar livet. Sån är jag. Känslan av att vara väldigt ojämnt begåvad. Högt begåvad på vissa områden och att det inte finns någonting alls på andra områden. Som att det saknas hela bitar på vissa ställen. Att det är mycket svårt att prata om något som man inte tycker är intressant. Svårigheterna och motigheten med större praktiska uppgifter och projekt.

När jag gör tester på nätet för aspbergers och resultatet har ett grönt, gult och rött fält, där grönt betyder neurotypisk och rött betyder aspbergers, så hamnar jag på gult, mittemellan. 

I ett test där resultatet räknades i siffror var det genomsnittliga resultatet för kvinnor 15, för personer med autism 35 och jag fick resultatet 25. 

Varför blir det här inlägget så långt?

Hur som helst. Som vanligt har det varit mycket på gång runtom mig på jobbet och i livet. Det blev kanske en oklar syftning här ovanför, att jag skulle ha drabbats av kronisk diarré på grund av funderingar kring autism. Så menade jag inte. 

Men jag tänker på grejor. Förutsättningar. Att låta kroppen bestämma takten. Sånt.


Snyggt kort va